Den som väntar på något gott...
Jag tyckte nog, som de flesta barn, att det är ett rätt uselt talesätt. Varför inte bara få det man vill ha, helst på en gång? Men föräldrarna var konsekventa i sin fostran, man ska längta, spara och vänta. Och nog var det världens finaste cykel, den där man köpte genom att tömma spargrisen på cykelhandlarens disk!
Samma känsla har infunnit sig den senaste månaden. Vi har väntat på och längtat efter dagen D, besöket på Matsalen. Och efter att få tömma spargrisen...
Lill-prinsen fyller ett år, F fyller lite mer, och det är det första restaurangbesöket på tu man hand sedan bebis-leverans.
Att läsa detaljer om vad andra har ätit är, i mitt tycke, rätt ointressant. Men om vi sammanfattar aftonen med ordet kärlek så säger det det mesta: Gotlandstryffeln som generöst hyvlades över potatischipsen ackompanjerad av champagne, en fantastisk havskräfta med olika delar av blomkål som med det brynta smöret till omfamnades av eken i en Puligny Montrachet, torsk som bakats i 45 grader serverat med skogssvamp och därtill pinot noir från Felton Road, perfekt till syran i ärtpurén, och desserter som både är en fröjd för ögat och gommen, med mera med mera.
Mat som lagats med glädje och omsorg. Värme från serveringspersonal som utförde sitt jobb med elegans, som en dans, så där perfekt så att man känner sig härligt lyxigt ompysslad, men avslappnat och med glimten i ögat.
Tack alla på Matsalen som jobbade 27/11 för att ni infriade alla våra förväntningar! Tack älskade F för att du finns, och för att du håller med om att det är nu som vi ska spränga vår spargris! Och tack kära svärmor/mamma/farmor för att du tar hand om lill-prinsen, när vi går ut och fyller på kärleks-förråden!
Och grattis Mathias Dahlgren med personal till välförtjänt Gulddrake! Med kärlek...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Åh, vad jag kommer ihåg att jag längtade efter en skinn- eller mocka-jacka när jag var i yngre tonåren. Vi åkte mamma, pappa och jag till grannstaden 3 mil bort (så är det när man växer upp i en liten håla). Vi gick i alla affärer i lilla Avesta och kollade in jackor. Till slut valde jag. Och vad jag älskade den jackan! Tyvärr tror jag att jag inte uppfostrar mina barn till denna längtan. Jag vill ju att de ska ha allt de vill. Och jag har ju råd, vilket mina föräldrar inte hade. Men denna längtan är bra. Något man alltid kommer komma ihåg.
Jag längtar också till jag kan stiga in på Matsalen. Dags att planera tillfälle...
För din del, behöver du kanske inte längta så länge, utan redan på måndag kan en längtan uppfyllas hoppas jag....
Underbart, Johanna!
Matmatchningarna låter klockrena och klassiska, klart man vill ha smörbrynt till den vita och svamp till den röda bourgognen. Men vi undrar, slapp ni öl i vinmenyn?
Syrah: Ser fram emot morgondagen... Med tanke på ditt inlägg börjar det nu trilskas lite om vem som ska vara hemma med junior! Lösningen kanske blir att lillen följer med och äter baguette!
Finare Vinare: Ölen kom vi inte undan... Det smög sig in en slottslager till en av förrätterna, "bakad potatis" med sur grädde och rom. En klassisk och bra match, även om vi förstås hellre haft ett spännande vin i glaset! Till deras försvar kan väl sägas att de i menyn kallar det kort och gott för "dryck", och då kan det förstås omfatta även cider och öl.
Skicka en kommentar