Koskräck och Cuvée de Vatican

Har du koskräck? Nån som minns Kurt Ohlssons stående fråga till sina gäster...

Turen gick den här dagen till Bornsjön. Vi går en stig som slingrar sig över ängar och bulliga mossor, som tagna ur John Bauers böcker. Jag klättrar muntert över färistar och säger utbildande till sonen på ryggen att ”här finns det nog får! Bäääää!” Efter en stunds promenerande i hagarna ser jag en stor hög med nåt som definitivt inte kommer från ett får. Koskräck, jag? Neej då! Intalar jag mig, men skyndar ändå på stegen lite. Väl ute över nästa färist pustar jag ut, för att inse att även här ligger det högar, och här, och här... Äntligen ute ur hagarna vänder jag mig om, och läser stängslets anslag: "Varning för tjurar!” Hygglo att skylta från ett håll i alla fall...

På hemvägen hämtar vi vår låda med 2007 Cuvée du Vatican Côtes du Rhôhne Villages. Om detta vin har vi fått läsa här, här och här. Och visst föll vi för beskrivningen av en bra vardagsfransos med human prislapp. 80% grenache och 20% syrah från bussigt år i Rhône. Importeras av Bristly.

Renskav med potatismos, kantareller och rårörda lingon blir kvällens middag. Direkt från flaskan känner vi: ingenting! Men redan efter en kvart har det öppnat upp sig, och bjuder bussigt på hallon, körsbär och anis. Smaken är koncentrerad och fyllig med torkad frukt och salmiak. Bra ryggrad och syra. Eftersmaken är dock en besvikelse, känns lite kort och rumphugget.

Kanske var förväntningarna för högt uppskruvade, men vi vet inte om vi riktigt ställer oss i hyllningskören ännu, vi ska öppna ytterligare en flaska innan vi bestämmer oss. Vi fortsätter jakten på den så högt eftertraktade vardagsfransosen, väl medvetna om risken att vi inte kommer att finna den... För övrigt så pågår en parallell jakt på en tisdags-italienare också!

För er som i fortsättningen inte vill tvivla på vem i hagen som producerat vad, rekommenderas varmt boken "Det var det fräckaste!" av Werner Holzwarth. Om den lilla mullvaden som en morgon fick bajs på huvudet, och som ville veta vem som gjort det. En liten bok om hämnd...

Crazy Friday med Champagne

Dekadens (förfall, urartning, kulturell nedgång), överslag eller bara oktoberfrossa? Vid fiskdisken börjar snålvattnet att rinna. Med krabba och hummer i säkert förvar får jag sedan syn på anklevermoussen...
Vad fick ni i bröllopspresent? Vinglas, linneduk eller liggunderlag? Edmond de Ayala fick ett slott i Aÿ, en Grand Cru-by i hjärtat av Champagne, i bröllopsgåva när han gifte sig 1860. Han hade rest till Aÿ för att studera just denna ädla dryck, och där blev han förälskad i rätt tös, systerdottern till Edmonds läromästare. De unga tu startade där champagnehuset Ayala, som under åren skaffat sig gott anseende. Sedan 2005 ägs det av Bollinger.
Ikväll dricker vi Ayala Brut 1999, 80% Pinot Noir 20% Chardonnay. Färgen är ljust gul mot nougat. I doften finner vi gula äpplen, grädde och ljust bröd. Rund utvecklad smak med gul mogen frukt. Det finns en pigg väl balanserad syra och bra fruktighet. Utan att kunna mycket om Champagne konstaterar vi att det här tycker vi är gott bubbel! Den går perfekt till anklevermoussen och fikonmarmeladen, och det gör ju inte direkt ont att dricka den till skaldjuren heller.
Fullmatad höstkrabba är sannerligen tidernas godaste och snabbaste snabbmat. Dela, ät och njut! Hummerköttet värms hastigt i lite salt smält smör, och äts utan krusiduller. Lille T har vid det här laget tröttnat på bebis-majskrokar och suger istället muntert på ett kex med anklever, typ som leverpastej fast bättre... Alla är nöjda.
Har ni inte gift er ännu? Varför inte önska er ett litet slott på den franska landsbygden?