Någon sa att Stockholm har haft 3,5 soltimmar i november. Inte utan att man börjar fundera på att tulla lite på AD-dropparna... Vi utan niqab sägs ju dock klara oss med de ynka strålar som tränger genom november-dimman, utan att bli bensköra. Är man dessutom lyckligt förskonad från undervikt, så har man ännu större chans att klara skelettet, så det så!
Mörker ute är ett gott skäl att pigga upp tillvaron med trevlig samvaro inomhus. Påsprovning står på agendan, fyra vänner och fyra viner. Med tanke på väder och sinnesstämning var det kanske ingen överraskning att det inte medtogs vitt vin eller Beaujolias...
Glas nr 1 har en tät blåröd färg. Det här är massaker! säger F. Doftar kött, blod och motorsåg! Vi mindre brutala känner främst björnbärsfrukt, blåbär och salmiak. Fin Rhône-kryddighet. Smak med söt frukt ackompanjerad av fina syror. Bra längd och fyllighet. Med ovanstående beskrivning är norra Rhône en rimlig gissning. Crozes-Hermitage 2007, Domaine des Entrefaux. Det här är riktigt gott, och känns för sina 179 kronor som ett bra alternativ till de senaste veckornas galna rusning efter Graillot...(Kom igen vin-entusiaster, det finns annat som vi hellre vässar armbågarna för att få tag på!) Om man ska ha någon invändning så är det att det saknas lite tuggmotstånd och tanniner, men gott är det! Oktoberlansering, och ska därmed finns ett år i butik.
Glas nr 2 är ljusare, rubinrött med antydan till tegel. Doftar jordgubbar, multna löv, bigarråer och körsbär. Någon associerar till Chateau Musar. Smak med julkryddor och gräs. Lite kort, saftig. Lättdrucket och gott. Gissningarna haglar. Supertoscan? Ch9? Amerikansk pinot noir? Svaret är nåt mitt emellan (?). Bonny Doons Old Telegram 2004. 100% mourvedre. Under kvällen blir detta allt bättre, och frukten kommer fram. Gott och lättsmält sällskapsvin, dock med tveksam prisvärdhet för 236 kronor. Vinner antagligen inte på ytterligare lagring.
Glas nr 3 är raka motsatsen till Vellinge-moderater: Generöst och inbjudande! Djup färg med rubinröda reflexer. Adjektiven radar upp sig: Doft med björnbär, chark, rosentvål, nivea och lakritspastill. Direkt inbjudande smak med härligt mjuk munkänsla, fina tanniner. Mer björnbär och lakrits, bra längd och fast slut. Någon gissar på syd-Rhône, och visst är det nära. 2007 Lacroix-Vanel Fine Amor, Pézenas Coteaux du Languedoc. 60% grenache, 40% syrah, och har inte varit i närheten av ek. Det här vill vi ha mer av! Vinik importerar. Mer hyllningssång, men på en högre och mer poetisk nivå, finns att njuta av här.
Sist ut nr 4. Tegel i glaset. Doft med mognadstoner, hö, fikon, mandel, rosor, körsbär, tobak och mer specifikt vattenpipa, grus och ostbågar! Smak med massor av tanniner och kryddor. Lång eftersmak och mycket elegant. Bordeaux är en gissning, om inte "de djävla körsbären kommit mot slutet".
I glaset finns aglianico i form av 1998 Mastroberardino Radici Taurasi Reserva. Av andra, som provat här, här och här, har vi förstått att 1998 inte var den bästa årgången, men för sig själv är detta jättegott. Är i förhållande till tanninerna tyvärr lite fruktfattigt, och vinner därför sannolikt inte på ytterligare lagring. Vad tråkigt, för då måste vi dricka upp den andra ganska snart...
Sammanfattningsvis medtogs kvällens två mest positiva överraskningar och "vill-ha-mer-känsla" av vännerna i Beverly-Farsta: 2007 Crozes Hermitage Domaine des Entrefaux och 2007 Lacroix-Vanel Fine Amor, Pézenas Coteaux du Languedoc.
Det är väl dessutom bara att bita i det sura äpplet, och ställa sig i kön nästa vecka för 2003 Radici Taurasi Reserva.... Men 970 kronor för 2006 Ornellaia, hugha, det klarar inte föräldrapenningen! Kan man hoppas på ett smakprov som dopning på Munskänkarnas månadsprovning månne? Snälla!
Och det ska väl slutligen erkännas, att visst har även vi två flaskor Graillot hemma. Vi slogs dock inte för dem, ett 90-tal flaskor kom i lugn och ro till Kungens kurva några dagar efter släpp. Tack Magnus för den utflykten!
måndag 23 november 2009
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)