Kåthet (eller brist på) och Bourgogne

En enkel handtralla?
Det är vad relationsexperten i en föräldrar- och barntidning rekommenderar kvinnan med förlossningsdepression och ångest över bristande kåthet. "Din man har också behov, och man kan alltid bjuda på en enkel handtralla." F skrattar högt när jag upprört visar honom frågespalten och konstaterar att den borde man klippa ut... På väg ut till Tyresta nationalpark och bebispromenad lyssnar jag på Mia Skäringer som intervjuas i P4 angående sin bok "Dyngkåt och hur helig som helst". Hon konstaterar (fritt ur mitt minne) att "ibland tar det en månad för mig att bygga upp en kåthet, och då får mannen inte sucka. Nej, man ska ge fan i att sucka och istället hjälpa till!" Boken bygger på krönikor som Mia Skäringer skrivit för, ja just det, en föräldrar- och barntidning med en spalt med en relationsexpert... Många goda råd och visdomsord för oss nyblivna föräldrar att lyssna till.
I Tyresta har vi vår första riktigt kyliga höstdag, fyra grader varmt men med strålande sol.

Till middag blir det hel kyckling i ugn med potatismos och ljummen sallad med morötter och solrosfrön. Pippi för mindre än 15 kr/kg på lokala butiken ger fyra portioner festmiddag för mindre än 40 kronor. Då har man råd med Bourgogne på en tisdag!
Det bästa vinet är det som man glömt bort att man har, och plötsligt så ligger det där. Helt gratis (för är det väl inhandlat så är det sedan, just gratis att dricka)!
Domaine Jean et Jean-Louis Trapet Marsannay 2006 (Tryffelsvinet) är ett sådant bortglömt vin i garderoben. Domaine Trapet är en av de klassiska producenterna i Gevrey Chambertin, och har också denna Marsannay.
Vackert blekt pinot-rött utan tegeltendenser. I näsan härlig pinot-krydda, jorgdubbar och kaffe. Vi blir inte besvikna när vi smakar. För åldern förvånansvärt fina taniner, mjukmedels-känsla och frisk bärig hög syra, bra slut men med knappt medellång eftersmak. Marsannay saknar ju grand crus, men har också betydligt lägre priser än grannen Gevrey. Här kan man faktiskt göra fynd, med Bourgogne-mått mätt, och kvällens vin är för oss en riktigt positiv överraskning.
Hur ska jag nu få ihop slutet med början, alltså kåthet (eller brist på) och tisdags-Bourgogne, utan att hänga ut stackars F? Tja, låt oss helt enkelt konstatera att allt blir roligare med en bra fransos!

Välkommen!

Välkommen till "Vinbiten"!

Upp med lille T på ryggen och ut i spenaten, det är en fantastisk septemberdag i Paradisets naturreservat söder om Stockholm. Välskött med fina rastplatser och till och med med övernattningsstugor längs leden. Under vandringen drömmer vi om kvällens rödtjut, och om ostarna som blev kvar efter fredagens skaldjursfrossa. Väl hemma öppnar vi kvällens vin Ciacci Piccolominis Ateo IGT 2006, en supertuscan från Tryffelsvinet. Lådan delades med vänner på vårt initiativ, och vi känner ansvaret vila på våra axlar.
Ungefär 60% sangiovese, resten merlot och cabernet sauvignon. 15,5% alkohol, och varningsklockorna ringer, bäst att stoppa in flaskan i kylen en liten stund...
Ok, då kör vi. I doften finns bigaråer, choklad, nejlikor och mandel. Första klunken är en käftsmäll! Mycket av det mesta, mörka bär och örter, men med bra taniner och struktur. F liknar det vid Blossas starkvinsglögg, och känslan av att det ju egentligen är godare med den vanliga vinglöggen.
Sammanfattningsvis ett bra vin med hög intensitet och många godbitar för både näsa och mun, men tyvärr med en i vår smak för hög alkoholhalt. Vi kommer överrens om att lammkotletterna och salladen är alldeles för klena tillbehör, här hade det behövts mer kropp och fett!

Osten då? Jag säger bara "Les triples crèmes", dvs gräddig färskost med över 70% fett, det är matporr! Finns i olika utföranden i en fantastisk fransk ostbutik nära dig... (nära om du bor i de fiiinare Stockholmskvarteren, vi andra tar tunnelbanan.)