Vinbiten

Domaine Rivaton och fyrhjulsdrift

2010-11-26T20:09:00.010+01:00

Upprörande är ordet! Att Hunters gummistövlar stl 28-35 inte är vattentäta, att Peak Perfomance-jackan i stl 120 inte är varm nog eller att den lilla Burberry-kappan inte tål väta, det är inget annat än upprörande! Hur jag vet det? Varför skulle annars de små barnen, som är utrustade till tänderna i senaste höst- och vintermodet, plötsligt inte kunna promenera till skolan? Lämmeltåget av cyklande och promenerade barn på väg till Stocksunds skola har successivt, när temperaturen började krypa ner under 10 plusgrader, bytts ut mot en karavan av stads-jeepar. Tur att det äntligen kom 5 cm snö så att mamma fick nytta av fyrhjulsdriften! Man vet aldrig när man kör fast i leran i Djursholms träskmarker.

Jag inser att det i skrivande stund finns vissa likheter mellan min reflektion och min farmors “när jag var barn fick man minsann pulsa i armhålehög snö 8 kilometer till skolan, men var tacksam för att man fick gå till skolan, och för att smörgåspaketet med ister hade tinat till frukostrasten”.

Aftonens rödtjut är Domaine Rivaton Gribouille 2007. Gott om carignan på Systembolaget är det ont om, så här gäller det att passa på! 70% carignan, 15% grenache och 15% syrah. Från byn Latour de France, Roussillon. Tät färg och en doft som är fullpackad av frukt. Björnbär dominerar, men lakrits, vildhallon och något i lösningsmedel-branschen finns också. I munnen är det lite av en käftsmäll just nu. Räcker verkligen 14%? Som tur är finns det gott om frukt som möter alkoholen och oväntat mycket tanniner. Även “Loire-cab-franc-grusighet” och Rhône-peppar. Jättegott ikväll, men tjänar nog på en tid på rygg för att gå ihop. Hur mycket det kostar? Det har vi glömt för länge sen, men tror inte att det var mer än 200 kr. Vi bugar och tackar Vinik för detta.

Vilken tur att familjen inom kort flyttar från lägenhet med vin inpressat i varje hålrum till ett hus med gott om plats för vinlagring! Lite synd dock att huset ligger i en stad långt från Söderhallarna dit Vinik levererar...

Efter att ha tillbringat en afton i Kalifornien och Central coast med munskänkarnas stockholmssektion och fantastiska Jan Rosborn inser vi också att vi kommer att behöva anstränga oss lite mer för att fortsätta att fortbilda oss inom vinvärlden. Av hemsidan att döma så sprudlar inte munskänkarnas sektion i Karlstad av liv, men vi ska snart ta reda på vad vårterminen har att erbjuda!

2007 Ridge Santa Cruz Mountains och oliv-taxi

2010-11-12T19:43:00.006+01:00

Vi längtar och längtar efter ett Bourgogne-moment! Ni vet, när allt faller på plats, sammetskänslan sprider sig i munnen och smaken aldrig tar slut. Det var länge sedan sist, så länge att vi nästan glömt bort hur det var.

Vi ska väl inte påstå att 2007 Ridge Santa Cruz Mountains Estate California orsakar ett komplett halleluja-moment, men visst är det riktigt skit-gott! 58% Cabernet Sauvignon, 42% Merlot. Ungt och grönt, javisst! Men också härligt fullpackat med svarta vinbär, blåbär, lingon och kalamata-oliver. Snyggt, slankt och balanserat. Njutbara tanniner och behaglig alkoholhalt, 13,5%.

Intages tillsammans med pizza på dinkel-surdeg med kompetenta mängder parmaskinka och mozarrella, medan 2-åringen skjutsar runt på en citron-fylld oliv i dockvagnen och fredags-friden lägger sig...

Fonterutoli, Saffirio och Mont-Olivet. Slattar helt enkel...

2010-09-13T19:39:00.007+02:00

Hurra för höst!
Matjesill utgör vår basföda under sommaren, men så vinvänligt är det inte. Så därför säger vi: Hurra för högrev, lammkotletter och fläsklägg! Gårdagens söndagmiddag föll dock platt: Sjukt barn och därmed sent inställd middag, och där stod vi med potatis och äppelpaj. Gästerna skulle ha tagit med kött och sås...
Då blir det slatt-genomgång och pizza!
2001 Castello di Fonterutoli är först ut. 85% Sangiovese, en skvätt Cabernet Sauvignon och en dutt Merlot. Mazzeis flaggskepp är en av våra absoluta favoriter, men är inte helt enkelt att lagra. Massor med ek, julkryddor, körsbär och After eight. Tyvärr har frukten tappats på vägen. Rådet är enkelt: Köp, knäck och njut! Passar oss med flaskor i klädkammare, köksskåp, nattygsbord och badrumsskåp (och dessutom med usel karaktär) perfekt...
Nästa flaska är däremot inte för gammal (Ja, det var det här med karaktär och tålamod). 2006 Josetta Saffirio Barolo har snarare tiden framför sig, hoppas vi. Direkt ur flaskan är en närmast obehaglig stickande doft av lösningsmedel. Efter en dag eller två har det lugnat ner sig betydligt, och nu finns mer av rosor, jordgubbar och läder. Härligt slankt och örtigt i munnen. Stort plus för den vansinnigt vackra blåröda färgen - det är så att man blir tårögd av glädje, och vi hoppas att nagellacket lägger sig så att ögonen inte behöver fuktas av den orsaken nästa gång.
2006 Clos du Mont-Olivet är ren och skär njutning! Hemkokt vinbärssaft, klarbär, hallonlakrits och mjölkchoklad. Innan det hamnar i munnen tänker vi, hur ska det här undgå sylt-diket? Men se där, torra tanniner, mineral och en perfekt syra. Dag 2 finns ännu mer tydliga Rhône-toner med chark och vitpeppar. Det här kan vi dricka en tunna av, även jag som inte ens är så förtjust i Ch9, typ... Man kan säkert spara det här i nån vrå om man är road av sånt, men vi säger igen: Drick och njut!

Det här känns som en bra start på hösten. Ny termin, nya möjligheter! Och då har vi inte ens talat om bästa snabbmaten: September-krabban med tillhörande Riesling...
Förresten, på söndag dricker vi champagne. Antingen för att fira att SD inte kravlar sig över 4 %, och att det därmed finns fortsatt hopp om svenskarnas intelligens, eller för att dränka våra sorger om motsatsen bevisas. Skål!

2005 Chateau le Doyenné, äntligen fredag!

2010-03-05T21:26:00.008+01:00

Hurra! De boende i Danderyd har fått ytterligare en vårdcentral! Som får bra betalt för att kalla friska 40-åringar med förkylning till återbesök för att berätta att proverna från förra veckan var utan anmärkning. Så synd bara att det inte går att uppbringa en vårdplats för en 100-åring med trötta ben på det stora sjukhuset... Inte helt enkelt att förklara den logiken för hennes dotter på akutmottagningen. Eller förresten, patienter har vi ju inte: Kunder heter det, och vi sköter ett uppdrag från beställarna. Som entreprenör borde jag ju då säga att: Härligt! Tänk att vi har haft så många kunder den här veckan, och vad trevligt att så många vill stanna över natten!

Låter jag lite frustrerad? Kanske en aning, men nu är det fredag...

Vi föll förstås för frestelsen att beställa ett sex-pack billig Bordeaux från Bristly förra månaden. Lite synd tyckte jag om killen som ringde från S.B. och meddelade att lådan hade kommit, och hade tappats i golvet så att samtliga sex flaskor hade gått förlorade. Men nu är de bärgade, och första flaskan är poppad.

2005 Château Le Doyenné, 70% Merlot, 15% Cab Sauvignon och 15% Cab Franc, från ett område strax sydväst om staden Bordeaux, Premières Côtes de Bordeaux. Den bjuder på bussig bärighet med körsbär, plommon och choklad samt något i lösningsmedel-branschen i doften. Smaken är full av röda bär, och framförallt körsbärskärnor. Bra syra och för priset klart godkänd längd. Målarfärgen och körsbärskärnorna för faktiskt tankarna till Italien, men med betydligt nättare tanniner.

Det är inget stort vin, lite endimensionellt, men de resterande fem flaskorna kommer vi med glädje att sörpla i oss till onsdags-pastan eller söndags-pizzan. Tips från coachen: Ch. Le Doyenné, mjölkchoklad och semi-final i "På spåret"!

Ahh, äntligen fredag!

Hårdträning med vin på PET-flaska

2010-02-08T19:57:00.000+01:00

Victor Tichonov, Viljo Nousiainen, Bengt-Åke Gustafsson...

Ok, det är ju inte OS vi tränar för, maken och jag. Eller jag och jag, egentligen är det ju bara F, men alla satsande män behöver en målinriktad fru och coach vid sin sida.

Således har vi just nu träningsläger här hemma. Kylskåpet är fullt av små 33 cl PET-flaskor med små slattar av ursprungs- och druvtypiska viner. Ni vet, sauvignon blanc från Nya Zeeland, syrah från norra Rhône, skumbanan-gamay från Beaujolais och eukalyptus-doftande cabernet sauvignon från Australien. Jag är hård men rättvis när provningsglasen kommer fram.

Tillsammans ligger vi i hårdträning, nu när munskänkarnas 2-betygsprov närmar sig.

Det är väl inte världens mest spännande viner vi dricker, och visst vore det roligt med någonting roligare.

Starkast lysande ljuset i tråk-tunneln var förra helgens möte med 2003 Langhe Nebbiolo Il Favot.
Har sett att historien nedan har cirkulerat i bloggarna sista tiden, men vi kör den väl igen. Vilket misstag! 2003 är som bekant en varm och svår årgång, så Mr Conterno konstaterade efter en månad att "Nej, det här håller inte måttet. Vi de-klassificerar rubbet till Langhe Nebbiolo". För att sedan upptäcka att "Shit, det här blir ju grymt! Vi kan förvisso inte ta betalt som för Barolo, men jag vägrar att behandla det som något sämre än Barolo."
Resultatet blev fantastiskt vin till betydligt mindre peng.
Så gott, så gott: Violer, mandelmassa, målarfärg, hallon och överraskande mogna taniner. Enda nackdelen var att stackars 1999 Produttori del Barbaresco Rabajà inte riktigt fick den uppmärksamhet som den förtjänade. Härlig doft av nytjärad eka och körsbär, och med tuggiga ruggiga taniner. Men den hamnade lite i skuggan av mini-Barolo-kompisen som knockade oss. Stort tack A och L! Vi behövde värmen från dessa ädla drycker när vi sköt (inte rullade) vagnen framför oss hem genom snöstormen.

Jag inser att det blir glest mellan posterna nu, men så är det när man ånyo är heltidsarbetande familjeförsörjare, och inte längre latte-mamma... (Antar att det ser mer ok ut som mor och företrädare för sjukvården att kalla sig för latte-mamma än vin-slatte-mamma. Med tanke på travarna med de små plast-flaskorna i kylen just nu skulle vi knappast passera BVC:s hembesök utan anmärkning. Tror ni att de godkänner argumentet: "Vi tränar"?)

2003 Chateau Lagrezette Malbec

2009-12-29T20:25:00.000+01:00

Igår var doften så bra, så bra, om än lite återhållen.
Stall, tobak, grön paprika, örter och lakrits. Animaliska toner är en underdrift och en förskönande omskrivning, kött och fekalier är mer ärligt... I munnen är det gott om tanniner, mörk frukt med plommon och det har en bra längd. Inget kan lukta så härligt illa som en fransos!
Men mer rätt än så har jag inte när jag gissar, och är i Bordeaux och snurrar på östra stranden.
Rätt svar hade varit sydvästra Frankrike och Cahors, 2003 Chateau Lagrezette Malbec, 189 kronor för denna marsnyhet på bolaget -08. Riktigt bra vin till bra peng! Med facit i hand ger den mörka, nästan svarta, färgen en fingervisning om vilken druva som döljer sig i glaset, men det är lätt att vara efterklok.

Ikväll dricker vi upp resten till en god köttbit och blomkålspuré. Men nu luktar det gammal mjärde och mört! Det visar sig att rester av gårdagens laxpasta snurrat runt i diskmaskinen, och att det helt enkelt är gammal fisk som kontaminerat glaset. Inte ens fransoser luktar så illa... Nytt glas, och återigen får vi härlig malbec-doft i näsan. Det har öppnat sig avsevärt sedan gårdagen.

Cahors vinodlingar ligger runt floden Lot, en biflod till Garonne. Här tillverkas enbart rött vin, och appelationen kräver minst 70 % malbec/auxerrois. Man vill inte bli en blindtarm till det närliggande Bordeaux, och tillåter till exempel inte cabernet sauvignon. Ofta rundas den sträva, kraftiga malbec-druvan av med lite merlot och/eller tannat, som är de enda övriga tillåtna druvorna i appelationen.

I kvällens vin är det 100% malbec. "Låt ligga", står det på etiketten på cellartracker efter munskänkarnas månadsprovning, men tålamod och förrådsutrymme är inte det vi har mest av. Mognadstonerna överraskar, och vi upplever inte alls vinet som omoget kärvt eller svårtillgängligt. Det är fortfarande örtigt och strävt, med mer slank än bussig frukt, men absolut njutbart. Ett jättegott matvin redan idag. Vår andra flaska får dock ligga några år till, om vi inte blir sugna tidigare, eller behöver garderobsplatsen!

CampoRe med härligt brutala tanniner

2009-12-06T14:45:00.000+01:00

Visst borde vi äta mer vegetarisk mat. Ingen har väl kunnat undgå uppmaningarna om att konsumera mindre mängd nötkött, varje kilo motsvarar x antal mil med bil, eller y antal timmar tända lampor.

Jag skäms på riktigt när jag i köttdisken ber om en, usch, fantastisk bit hängmörad entrecôte som dessutom, usch usch, är amerikansk. Varken svensk eller kravmärkt!
Om det nu är till någon tröst så har denna metangas-producerande miljöbov varken vuxit upp, slaktats eller transporterats förgäves, för himmel vilket kött! Ett perfekt finmaskigt nät av insprängt fett ger en köttbit som faller sönder i munnen. Carl Johan, muscovado- och rosmarinfrästa palsternackor och tryffelsmör som tillbehör.

2001 Terredora CampoRe Taurasi Riserva provade vi första gången på Munskänkarnas novemberprovning. Då var intrycket att den var bäst på provningen, men med nästan farsartat mycket tanniner. Ett sällskap där alla såg ut som små bävrar, kämpandes med att få ner överläppen från tänderna. Vi har sett fram emot att dricka det till mat.
Ikväll har den en stor doft med mängder av julkryddor: Stjärnanis, pomerans och nejlika. Fräsch fruktighet, men bra mognadstoner. Läder, stall och jord. Fantastiskt!
Tar en stor klunk som fyller munnen, njuter, väntar, och väntar... och där: Pang! Jösses vilka tanniner! Efter lite mungymnastik så börjar kinderna så sakta att mjukas upp. Smaken ligger kvar och fortsätter att dansa runt i munnen. Det är mer kryddor, lakrits och körsbär, och det är så gott, så gott! Inte oväntat så är det också ett fenomenalt matvin.

Vi undrar: Ska nästa, och tyvärr vår sista, flaska njutas nu inom kort, eller ska den få ligga till sig? Frågan är om vi klarar att hålla oss, och egentligen vad vi tror skulle bli så mycket bättre. Frukten är smaskigt pigg nu, mognadstonerna finns redan där, och tanniner we love!

Kärlek på Mathias Dahlgren Matsalen

2009-12-04T11:02:00.000+01:00

Den som väntar på något gott...
Jag tyckte nog, som de flesta barn, att det är ett rätt uselt talesätt. Varför inte bara få det man vill ha, helst på en gång? Men föräldrarna var konsekventa i sin fostran, man ska längta, spara och vänta. Och nog var det världens finaste cykel, den där man köpte genom att tömma spargrisen på cykelhandlarens disk!

Samma känsla har infunnit sig den senaste månaden. Vi har väntat på och längtat efter dagen D, besöket på Matsalen. Och efter att få tömma spargrisen...
Lill-prinsen fyller ett år, F fyller lite mer, och det är det första restaurangbesöket på tu man hand sedan bebis-leverans.

Att läsa detaljer om vad andra har ätit är, i mitt tycke, rätt ointressant. Men om vi sammanfattar aftonen med ordet kärlek så säger det det mesta: Gotlandstryffeln som generöst hyvlades över potatischipsen ackompanjerad av champagne, en fantastisk havskräfta med olika delar av blomkål som med det brynta smöret till omfamnades av eken i en Puligny Montrachet, torsk som bakats i 45 grader serverat med skogssvamp och därtill pinot noir från Felton Road, perfekt till syran i ärtpurén, och desserter som både är en fröjd för ögat och gommen, med mera med mera.
Mat som lagats med glädje och omsorg. Värme från serveringspersonal som utförde sitt jobb med elegans, som en dans, så där perfekt så att man känner sig härligt lyxigt ompysslad, men avslappnat och med glimten i ögat.

Tack alla på Matsalen som jobbade 27/11 för att ni infriade alla våra förväntningar! Tack älskade F för att du finns, och för att du håller med om att det är nu som vi ska spränga vår spargris! Och tack kära svärmor/mamma/farmor för att du tar hand om lill-prinsen, när vi går ut och fyller på kärleks-förråden!

Och grattis Mathias Dahlgren med personal till välförtjänt Gulddrake! Med kärlek...

Påsprovning, med fler bra fransoser från 2007

2009-11-23T10:30:00.000+01:00

Någon sa att Stockholm har haft 3,5 soltimmar i november. Inte utan att man börjar fundera på att tulla lite på AD-dropparna... Vi utan niqab sägs ju dock klara oss med de ynka strålar som tränger genom november-dimman, utan att bli bensköra. Är man dessutom lyckligt förskonad från undervikt, så har man ännu större chans att klara skelettet, så det så!
Mörker ute är ett gott skäl att pigga upp tillvaron med trevlig samvaro inomhus. Påsprovning står på agendan, fyra vänner och fyra viner. Med tanke på väder och sinnesstämning var det kanske ingen överraskning att det inte medtogs vitt vin eller Beaujolias...
Glas nr 1 har en tät blåröd färg. Det här är massaker! säger F. Doftar kött, blod och motorsåg! Vi mindre brutala känner främst björnbärsfrukt, blåbär och salmiak. Fin Rhône-kryddighet. Smak med söt frukt ackompanjerad av fina syror. Bra längd och fyllighet. Med ovanstående beskrivning är norra Rhône en rimlig gissning. Crozes-Hermitage 2007, Domaine des Entrefaux. Det här är riktigt gott, och känns för sina 179 kronor som ett bra alternativ till de senaste veckornas galna rusning efter Graillot...(Kom igen vin-entusiaster, det finns annat som vi hellre vässar armbågarna för att få tag på!) Om man ska ha någon invändning så är det att det saknas lite tuggmotstånd och tanniner, men gott är det! Oktoberlansering, och ska därmed finns ett år i butik.
Glas nr 2 är ljusare, rubinrött med antydan till tegel. Doftar jordgubbar, multna löv, bigarråer och körsbär. Någon associerar till Chateau Musar. Smak med julkryddor och gräs. Lite kort, saftig. Lättdrucket och gott. Gissningarna haglar. Supertoscan? Ch9? Amerikansk pinot noir? Svaret är nåt mitt emellan (?). Bonny Doons Old Telegram 2004. 100% mourvedre. Under kvällen blir detta allt bättre, och frukten kommer fram. Gott och lättsmält sällskapsvin, dock med tveksam prisvärdhet för 236 kronor. Vinner antagligen inte på ytterligare lagring.
Glas nr 3 är raka motsatsen till Vellinge-moderater: Generöst och inbjudande! Djup färg med rubinröda reflexer. Adjektiven radar upp sig: Doft med björnbär, chark, rosentvål, nivea och lakritspastill. Direkt inbjudande smak med härligt mjuk munkänsla, fina tanniner. Mer björnbär och lakrits, bra längd och fast slut. Någon gissar på syd-Rhône, och visst är det nära. 2007 Lacroix-Vanel Fine Amor, Pézenas Coteaux du Languedoc. 60% grenache, 40% syrah, och har inte varit i närheten av ek. Det här vill vi ha mer av! Vinik importerar. Mer hyllningssång, men på en högre och mer poetisk nivå, finns att njuta av här.
Sist ut nr 4. Tegel i glaset. Doft med mognadstoner, hö, fikon, mandel, rosor, körsbär, tobak och mer specifikt vattenpipa, grus och ostbågar! Smak med massor av tanniner och kryddor. Lång eftersmak och mycket elegant. Bordeaux är en gissning, om inte "de djävla körsbären kommit mot slutet".
I glaset finns aglianico i form av 1998 Mastroberardino Radici Taurasi Reserva. Av andra, som provat här, här och här, har vi förstått att 1998 inte var den bästa årgången, men för sig själv är detta jättegott. Är i förhållande till tanninerna tyvärr lite fruktfattigt, och vinner därför sannolikt inte på ytterligare lagring. Vad tråkigt, för då måste vi dricka upp den andra ganska snart...

Sammanfattningsvis medtogs kvällens två mest positiva överraskningar och "vill-ha-mer-känsla" av vännerna i Beverly-Farsta: 2007 Crozes Hermitage Domaine des Entrefaux och 2007 Lacroix-Vanel Fine Amor, Pézenas Coteaux du Languedoc.
Det är väl dessutom bara att bita i det sura äpplet, och ställa sig i kön nästa vecka för 2003 Radici Taurasi Reserva.... Men 970 kronor för 2006 Ornellaia, hugha, det klarar inte föräldrapenningen! Kan man hoppas på ett smakprov som dopning på Munskänkarnas månadsprovning månne? Snälla!

Och det ska väl slutligen erkännas, att visst har även vi två flaskor Graillot hemma. Vi slogs dock inte för dem, ett 90-tal flaskor kom i lugn och ro till Kungens kurva några dagar efter släpp. Tack Magnus för den utflykten!

Koskräck och Cuvée de Vatican

2009-10-19T11:04:00.000+02:00

Har du koskräck? Nån som minns Kurt Ohlssons stående fråga till sina gäster...

Turen gick den här dagen till Bornsjön. Vi går en stig som slingrar sig över ängar och bulliga mossor, som tagna ur John Bauers böcker. Jag klättrar muntert över färistar och säger utbildande till sonen på ryggen att ”här finns det nog får! Bäääää!” Efter en stunds promenerande i hagarna ser jag en stor hög med nåt som definitivt inte kommer från ett får. Koskräck, jag? Neej då! Intalar jag mig, men skyndar ändå på stegen lite. Väl ute över nästa färist pustar jag ut, för att inse att även här ligger det högar, och här, och här... Äntligen ute ur hagarna vänder jag mig om, och läser stängslets anslag: "Varning för tjurar!” Hygglo att skylta från ett håll i alla fall...

På hemvägen hämtar vi vår låda med 2007 Cuvée du Vatican Côtes du Rhôhne Villages. Om detta vin har vi fått läsa här, här och här. Och visst föll vi för beskrivningen av en bra vardagsfransos med human prislapp. 80% grenache och 20% syrah från bussigt år i Rhône. Importeras av Bristly.

Renskav med potatismos, kantareller och rårörda lingon blir kvällens middag. Direkt från flaskan känner vi: ingenting! Men redan efter en kvart har det öppnat upp sig, och bjuder bussigt på hallon, körsbär och anis. Smaken är koncentrerad och fyllig med torkad frukt och salmiak. Bra ryggrad och syra. Eftersmaken är dock en besvikelse, känns lite kort och rumphugget.

Kanske var förväntningarna för högt uppskruvade, men vi vet inte om vi riktigt ställer oss i hyllningskören ännu, vi ska öppna ytterligare en flaska innan vi bestämmer oss. Vi fortsätter jakten på den så högt eftertraktade vardagsfransosen, väl medvetna om risken att vi inte kommer att finna den... För övrigt så pågår en parallell jakt på en tisdags-italienare också!

För er som i fortsättningen inte vill tvivla på vem i hagen som producerat vad, rekommenderas varmt boken "Det var det fräckaste!" av Werner Holzwarth. Om den lilla mullvaden som en morgon fick bajs på huvudet, och som ville veta vem som gjort det. En liten bok om hämnd...

Crazy Friday med Champagne

2009-10-05T11:43:00.000+02:00

Dekadens (förfall, urartning, kulturell nedgång), överslag eller bara oktoberfrossa? Vid fiskdisken börjar snålvattnet att rinna. Med krabba och hummer i säkert förvar får jag sedan syn på anklevermoussen...
Vad fick ni i bröllopspresent? Vinglas, linneduk eller liggunderlag? Edmond de Ayala fick ett slott i Aÿ, en Grand Cru-by i hjärtat av Champagne, i bröllopsgåva när han gifte sig 1860. Han hade rest till Aÿ för att studera just denna ädla dryck, och där blev han förälskad i rätt tös, systerdottern till Edmonds läromästare. De unga tu startade där champagnehuset Ayala, som under åren skaffat sig gott anseende. Sedan 2005 ägs det av Bollinger.
Ikväll dricker vi Ayala Brut 1999, 80% Pinot Noir 20% Chardonnay. Färgen är ljust gul mot nougat. I doften finner vi gula äpplen, grädde och ljust bröd. Rund utvecklad smak med gul mogen frukt. Det finns en pigg väl balanserad syra och bra fruktighet. Utan att kunna mycket om Champagne konstaterar vi att det här tycker vi är gott bubbel! Den går perfekt till anklevermoussen och fikonmarmeladen, och det gör ju inte direkt ont att dricka den till skaldjuren heller.
Fullmatad höstkrabba är sannerligen tidernas godaste och snabbaste snabbmat. Dela, ät och njut! Hummerköttet värms hastigt i lite salt smält smör, och äts utan krusiduller. Lille T har vid det här laget tröttnat på bebis-majskrokar och suger istället muntert på ett kex med anklever, typ som leverpastej fast bättre... Alla är nöjda.
Har ni inte gift er ännu? Varför inte önska er ett litet slott på den franska landsbygden?

Kåthet (eller brist på) och Bourgogne

2009-09-29T20:01:00.000+02:00

En enkel handtralla?
Det är vad relationsexperten i en föräldrar- och barntidning rekommenderar kvinnan med förlossningsdepression och ångest över bristande kåthet. "Din man har också behov, och man kan alltid bjuda på en enkel handtralla." F skrattar högt när jag upprört visar honom frågespalten och konstaterar att den borde man klippa ut... På väg ut till Tyresta nationalpark och bebispromenad lyssnar jag på Mia Skäringer som intervjuas i P4 angående sin bok "Dyngkåt och hur helig som helst". Hon konstaterar (fritt ur mitt minne) att "ibland tar det en månad för mig att bygga upp en kåthet, och då får mannen inte sucka. Nej, man ska ge fan i att sucka och istället hjälpa till!" Boken bygger på krönikor som Mia Skäringer skrivit för, ja just det, en föräldrar- och barntidning med en spalt med en relationsexpert... Många goda råd och visdomsord för oss nyblivna föräldrar att lyssna till.
I Tyresta har vi vår första riktigt kyliga höstdag, fyra grader varmt men med strålande sol.

Till middag blir det hel kyckling i ugn med potatismos och ljummen sallad med morötter och solrosfrön. Pippi för mindre än 15 kr/kg på lokala butiken ger fyra portioner festmiddag för mindre än 40 kronor. Då har man råd med Bourgogne på en tisdag!
Det bästa vinet är det som man glömt bort att man har, och plötsligt så ligger det där. Helt gratis (för är det väl inhandlat så är det sedan, just gratis att dricka)!
Domaine Jean et Jean-Louis Trapet Marsannay 2006 (Tryffelsvinet) är ett sådant bortglömt vin i garderoben. Domaine Trapet är en av de klassiska producenterna i Gevrey Chambertin, och har också denna Marsannay.
Vackert blekt pinot-rött utan tegeltendenser. I näsan härlig pinot-krydda, jorgdubbar och kaffe. Vi blir inte besvikna när vi smakar. För åldern förvånansvärt fina taniner, mjukmedels-känsla och frisk bärig hög syra, bra slut men med knappt medellång eftersmak. Marsannay saknar ju grand crus, men har också betydligt lägre priser än grannen Gevrey. Här kan man faktiskt göra fynd, med Bourgogne-mått mätt, och kvällens vin är för oss en riktigt positiv överraskning.
Hur ska jag nu få ihop slutet med början, alltså kåthet (eller brist på) och tisdags-Bourgogne, utan att hänga ut stackars F? Tja, låt oss helt enkelt konstatera att allt blir roligare med en bra fransos!

Välkommen!

2009-09-28T19:37:00.000+02:00

Välkommen till "Vinbiten"!

Upp med lille T på ryggen och ut i spenaten, det är en fantastisk septemberdag i Paradisets naturreservat söder om Stockholm. Välskött med fina rastplatser och till och med med övernattningsstugor längs leden. Under vandringen drömmer vi om kvällens rödtjut, och om ostarna som blev kvar efter fredagens skaldjursfrossa. Väl hemma öppnar vi kvällens vin Ciacci Piccolominis Ateo IGT 2006, en supertuscan från Tryffelsvinet. Lådan delades med vänner på vårt initiativ, och vi känner ansvaret vila på våra axlar.
Ungefär 60% sangiovese, resten merlot och cabernet sauvignon. 15,5% alkohol, och varningsklockorna ringer, bäst att stoppa in flaskan i kylen en liten stund...
Ok, då kör vi. I doften finns bigaråer, choklad, nejlikor och mandel. Första klunken är en käftsmäll! Mycket av det mesta, mörka bär och örter, men med bra taniner och struktur. F liknar det vid Blossas starkvinsglögg, och känslan av att det ju egentligen är godare med den vanliga vinglöggen.
Sammanfattningsvis ett bra vin med hög intensitet och många godbitar för både näsa och mun, men tyvärr med en i vår smak för hög alkoholhalt. Vi kommer överrens om att lammkotletterna och salladen är alldeles för klena tillbehör, här hade det behövts mer kropp och fett!

Osten då? Jag säger bara "Les triples crèmes", dvs gräddig färskost med över 70% fett, det är matporr! Finns i olika utföranden i en fantastisk fransk ostbutik nära dig... (nära om du bor i de fiiinare Stockholmskvarteren, vi andra tar tunnelbanan.)